Att andas.....

Har ni tänkt på hur vanligt det är att människor idag hälsar på sin vän med orden, - jo det är bra. Mycket på jobbet bara. Men det är ju så för alla....

Jag har tänkt mycket på det då jag för första gången känt mig på allvar väldigt trött, nere och lite deppig. Känt att jag lägger för mycket tid på mitt arbete och att jag inte alltid finns till hands för mina barn. Jag älskar mitt jobb, har ett kreativt och utmanande jobb som pedagog på en förskola. Det är ett föräldrakooperativ så det är vi i personalen tillsammans med föräldrarna som driver det. Lite som ett eget företag med andra ord. Så mycket mer än att bara arbeta med barnen. Jag har chansen att lära mig oerhört mycket och älskar "mitt ställe".

Men med 3 barn kan det ibland kännas som att jag har vart lite mycket borta. Att kunna laga middag innan det skall tränas, hjälpa min 14åring med prov och läxförhör nu när hon skall ha betyg för första gången, det känns viktigt! Att komma hem klockan 5 och ställa sig med mat, ha en grinig 7 åring som inte får NÅGONTING för mig (:) ) någon behöver bli förhörd på italienskan, kalsonger behövs tvättas, matsäck till imorgon mamma och föräldramöte kl 18.....Visst låter det som hemma hos vem som helst med tonårsbarn och stressade trötta föräldrar ?? Det är därför jag har tagit beslutet att gå ner i tid. Inte jätte mycket men tillräckligt för att känna mig som en fungerande mamma. Det är min förhoppning iallafall. Tack vare underbara arbetskompisar har jag fått det precis som jag önskade. Jag är så tacksam för det!



Känner att energin kommer tillbaka....Så jag hoppas att livet känns lite ljusare nu om ett tag. Nästa gång någon frågar hur det är, kan jag säga att jag gjort nåt åt min situation för att försöka slippa känna sådan stress...Bra va!?

Kram Anna

Och du....glöm inte bort att andas...